Jag anser inte mitt liv perfekt och jag tycker heller ingen är perfekt. Hur vore det då? Rätt tråkigt faktiskt, enligt mig iallafall!

Alla människor på våran jord har alltid rätt till att tycka och tänka vad man vill. men hur folk uttrycker sig eller säger är annan sak. Jag blir faktiskt lite små ledsen av att veta att många personer säger en sak inför några och sedan när man skall säga vad man tycker och tänker öppet inför fler så fegar väldigt många ur och ljuger eller inte säger något. Varför?

Alla försöker sträva så mycket till och bli perfekt. men hur perfekt och lyckad blir man som människa om man ljuger eller inte säger vad man tycker och tänker? jag tycker iaf att det blir mer åt det hållet att man blir mindre perfekt?!?

I mina tidigare barndoms år har jag alltid varit en människa som inte sagt vad jag tycker, tänker och vill. jag var feg. feg för att sticka ut på något underligt konstigt sätt enligt alla andra! att bli den konstiga personen.

Ung och dum brukar det kallas när man var mindre. javisst var man det men det tycker inte jag man kan skylla på.

Vet ni vad? jag skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker om mig för att jag försöker så gott jag kan att vara öppen och ärlig med vad jag tycker och tänker. sen så har jag INTE alltid rätt. men då får man faktiskt tänka om vad man precis har sagt och be om ursäkt och ändra sin åsikt. bättre än att ljuga iallafall.

Jag tycker bara att folk borde öppna ögonen och vara den person man vill vara. och inte va rädd för det. stå på dig och skit i dem som inte tycker detsamma. Finns alltid en andra halva som håller med dig.

Va stark!  

Jag vaknade av en dröm jag hade inatt!

Jag vaknade hastigt upp mitt i natten. vad kunde klockan ha varit? skulle tippa på 02.30 tiden. Av denna dröm att jag skulle ta och skaffa mig en blogg för att kunna skriva ner allt som berör och händer i mitt liv och tankar. jag kände att det var nått som kunde vara viktigt för mig. varför? det vet jag inte. en magkänsla som jag fick.

Klarvaken som jag var just då i sängen började sakta men smått fundera på mitt upplägg jag skulle ha när jag skriver detta. men vem tusan planera sin framtid så långt i förväg när ingen kan se in i framtiden och säga till mig hur allting kommer sluta?!?

Försökte så gott jag kunde att släppa denna tanke och somna om för jag som en ung studerande kvinna behöver mina timmars sömn för att både kropp och skäl skall kunna fungera morgonen därpå. när jag vaknade kunde jag inte släppa tanken på detta med en blogg!

Jag har aldrig någonsin i mitt liv sen första dagen detta sätt att kommunicera på uppfanns att just jag skulle kunna skriva ner saker och få de intressant? jag har aldrig ens i mina barndomsår skrivit dagböcker. visserligen "mina vänner" som var populärt på 90-talet som jag då är född. Men jag anser dock inte att de räknas, hihi.

Eftersom jag tidigare ej haft intresse för själva skriv konsten så är jag ingen direkt toppen skrivare men hoppas att det glädjer fler än bara för mitt egna syfte. Jag tänkte iallafall ge detta ett ärligt försök!

Önska mig lycka till så får vi se vad framtiden bär av    Kramisar på er alla där ute som försöker och lyckas..